När solen tittar fram blir tulpanerna som små solar, och såna vill jag dela med mig av. Jag befinner mig fortfarande bland lite rosa moln efter mönstringsäventyret. Och det går visst att få ett kanonpass med Paulo, även på rosa moln. Vi var till och med klara lite före utsatt tid idag. Sakta men säkert kliver på mot mera samling. Jag är så tacksam för all tränarhjälp jag får!

Det här med att ge och ta emot. Det finns vetenskapliga belägg för att vi mår bra av att ge, så egentligen borde det inte vara så svårt att be om hjälp. För mig är det, liksom ridningen, ett evighetsprojekt att bli bättre på. Jag blir jätteglad när personalen i stallet ber om en hjälpande hand och jag har blivit riktigt duktig på att berätta vilka saker som funkar bäst sjuka skallen.

Igår var jag för ovanlighetens skull inte i stallet vid intaget. Fick ett SMS där det konstaterades att Banjo försökt ta av sig en framsko. Och innan jag ens ätit frukost i morse hade stallchefen fixat hovisutryckning. Jag ska minsann fortsätta visa uppskattning för det i morgon.

Gottar mig fortfarande i berömmet jag fick efter mönstringsritten i lördags. Det betyder massor, att jag fick det av Louise som skulle gett mig en riktig uppsträckning om jag hade behövt det. Oförtjänt beröm däremot, det blir jag bara osäker av.