Sist men inte minst
Då var det färdigtränat för i år då. För i morgon blir det skritt och på söndag är det 2017! Den här sista skälvande veckan känns verkligen som en bonus, när jag tänker på hur förkylningsmatt jag var i måndags. Tre härliga WE-pass för Paulo Bastos och eget gnetande med trägrinden idag har vi åstadkommit. En klart stigande kurva har vi ritat sedan starten i tisdags då Banjo fick bära runt på en trasdocka. Jag bet ihop och var ordentligt stolt över att vi kom runt liksom.
Ett fånigt leende på läpparna har fastnat sedan igår då jag för första gången fick prova på att RIDA på en hand. Många gånger har jag hållit tyglarna i en hand för att träna balansen eller ta lansen. Jag har dreglat över filmer på skickliga svårklassryttare i WE som lotsar sina hästar i de olika momenten. Och igår så plötsligt hände det!
Full av tillförsikt inför 2017, då ska vi nå nya höjder Banjo och jag!