Sist men inte minst

 "Riktigt fin emellanåt", sa Ine och Kip
 

Då var det färdigtränat för i år då. För i morgon blir det skritt och på söndag är det 2017! Den här sista skälvande veckan känns verkligen som en bonus, när jag tänker på hur förkylningsmatt jag var i måndags. Tre härliga WE-pass för Paulo Bastos och eget gnetande med trägrinden idag har vi åstadkommit. En klart stigande kurva har vi ritat sedan starten i tisdags då Banjo fick bära runt på en trasdocka. Jag bet ihop och var ordentligt stolt över att vi kom runt liksom.

 

Ett fånigt leende på läpparna har fastnat sedan igår då jag för första gången fick prova på att RIDA på en hand. Många gånger har jag hållit tyglarna i en hand för att träna balansen eller ta lansen. Jag har dreglat över filmer på skickliga svårklassryttare i WE som lotsar sina hästar i de olika momenten. Och igår så plötsligt hände det! 

 

Full av tillförsikt inför 2017, då ska vi nå nya höjder Banjo och jag!

 

Gott slut och Gott Nytt År!
I januari 2009 började jag blogga lite ”hästdagbok” på familjens gård Gustabergs hemsida, och så har det fortsatt fram till oktober 2015 då gården såldes och det blev övergång till egen blogg.

I maj 2009 råkade mamman, matten och makan ut för en olycka och förvärvade en hjärnskada. Beteendevetaren trodde hon skulle bli helt återställd men har fått landa i att det inte blev så. Det har blivit mycket annat och i år en start i Para-SM med bästa Banjo.

Tanken är att bloggen får fortsätta vara en slags reflekterande hästdagbok.