Hopp och lek
Det har Banjo haft några dagar då stränga fröken varit och prisats och visat upp sig i Göteborg. Både buspojken och jag behövde smälta framstegen vi kämpat oss till. Alla kämpar vi väl mer eller mindre med våra svårigheter, och inte särskilt mycket är det som syns. Som när Louise och Zernard dansar fram på Scandinavium - massor med klister till vänsterbenet till exempel, för att det inte ska flyga ur sadeln.
Hovis och jag satt bänkade i fredags framför livesändingen - skoningen fick vänta!
Utan all grundridning som satsningen på paradressyr fört med sig hade Zed nog inte varit klar för Grand Prix idag. Även om jag spelar i en lägre division så tänker jag att jag hade hastat upp i msvB utan att egentligen ha koll på läget om jag varit frisk. Nu med allt gnetande är vi starka och redo för våra FEI-program som ligger på msvB:5 + nivå.
I fredags bjöd vi min barndomskamrat Miriam på försenad födelsedagsuppvaktning. Blev nog lite träningsvärk för det har inte suttits i någon sadel på 15 år!
Lite ringrostigt först men gick fint i alla gångarter, inklusive den svåraste - att stå stilla!