Fina
Jag samlar på fina stunder tillsammans med min hästflock. Ibland, inte just idag då det var snålblåst, är det hur fint som helst att gå omkring i hagen och mocka medan hästarna äter frukost till exempel. Hjärnan brukar roa sig med att lösa problem just under mockning också. Idag kom jag på att jag kan flytta uppsittningen till kvällen då det ska blåsa mindre och fick tid med en fin fika med en hästkompis innan det var dags att ta emot hovis.
Snygga Ester!
Arbetet med Ester går jättefint. Hon blir coolare och coolare när vi åker från gården. Skötte sig exemplariskt när vi var till sadelmakeriet gjorde hon. Jag var lite osäker på om jag skulle våga mig upp i ny miljö och nya sadlar men det gick som en dans - vi hade ju stöd av storebror. Tack snälla Sandra och Carina som följde med!
Uteritt i skogen har vi provat på och Banjon kände nog på sig att det var lämpligt att gå lite långsammare än vanligt för att bromsa upp pigga lillasyster lite. Så planen är mera av den varan varvat med tömkörning hos Anne-Carin där hon ska göra sitt tredje pass i morgon,
Banjo och jag trimmar för start i msvB:1 och division 1 med Katrinedals Ryttarförening. Vi var på jättetrevlig gemensam träning i söndags. Inte hade vi låtit oss nedslås av att första omgången nästa söndag är inställd på grund av smitta, utan var finast ändå.
Finingen fyller 21 på fredag!
Roligt
Fortsatt roligt har vi! För hästarna gör vi allt vi kan för att de ska ha så bra upplevelser som möjligt när vi tränar/hanterar dem. Och oftast verkar de riktigt nöjda. Egentligen är det helt galet vilken resa som gjorts med Banjo genom åren - fick upp ett kul minne på Facebook, åtta år gammalt - och nu börjar en ny med Ester. Och Esters resa är parallell, för Banjon vägrar gå i pension.
Åtta år sedan var vi glada i Belgien!
Skojiga pass hos Katarina Bonde har vi haft både idag och ett förra veckan. Tänk att det är så roligt att nörda med bommar! Jobbat med att få kroppen på plats, inte vara i vägen för lilla gubben, och att vara närvarande och skapa.
I lördags blev vi inkastade på en WE-kurs på Kulla Vreta. Det blev så bra det kunde bli och jag tror att mycket berodde på inställningen "vi ska ha roligt, det är huvudsaken"! Fastnade inte alls i prestation och då blev det så mycket lättare att göra-om-och-göra-rätt i enkel- och dubbelslalom som inte är de lättaste hindren precis. Inga pekpinnar med felletning utan tips som att lägga första bytet tidigt, och att ha riktning klar passade oss fint. Efter uppvärmning med kluriga slalomhindren fixade vi en hel bana riktigt bra!
Grind
Fina fållan
Tjoho!
Puh, vi klarade alla!
Övat ställning/böjning/rakriktning med Anne har vi gjort också. Ester fick följa med och tyckte den mörka hästen i spegeln var väldigt snygg. Jättebra miljöträning och hon lugnade sig väldigt snabbt.
Vad pysslar de med?
Annandag påsk gjorde vi en utflykt till Strängnäs och hälsade på Anne-Carin på Salvartorp. Ester fick prova lite tömkörning och Banjo fint framriden av Sandra och jätteduktig med matten - när hon väl vågade be om rätt form.
Sötnosarna!
Ester har börjat skolan.
Säg hej till publiken!
På tok för mycket hästar!
007
Delad glädje är dubbel glädje heter det och minerna var glada redan när vi kom fram till tävlingen i Fagersta i lördags. Glada för att vi både lyckats anmäla och packa oss iväg och så fick vi ett varmt välkomnande med anpassad parkeringsplats för paraklasserna bland annat.
Alltid bästa sidan hos Banjo!
Delad glädje är dubbel glädje heter det och minerna var glada redan när vi kom fram till tävlingen i Fagersta i lördags. Glada för att vi både lyckats anmäla och packa oss iväg och så fick vi ett varmt välkomnande med anpassad parkeringsplats för paraklasserna bland annat.
Glänste gjorde han, agenten!
Frukost kl 5, är du tokig!
Banjo fick en hel del glada tillrop på tävlingsplatsen för att han är så cool och vänlig. 21-åringen visar inga tecken på att han inte vill vara med i leken även om planen är lite nedtrappning nu. Matten har en liten tonåring att sakta men säkert slussa in som sin förstahäst. Det är nu nog ingen fara i Banjos tycke för han kommer ändå vara nummer ett!
Fick väl godkänt i uppförande av hovis idag!
Acklimatisering
har vi jobbat med under första veckan för lilla Ester. Hon som är så behändig i sin storlek och inställning. Men Lillan, som vi kallar henne ibland, må vara kort i rocken men hon har en stencool attityd.
De första dagarna var det rätt spänt bara att gå in själv i skötselstallet och kratsa hovarna. Men redan tredje dagen hade hon slappnat av så pass att hon kunde njuta av en mjuk borste.
Vadå ponny, ett hål tillgodo i tömkörningsgjorden!
Vi börjar hitta varanadra i longeringen och att traska ut i skogen på töm var inga problem. Igår fick hon följa med Banjo till ridbanan på Viggeby där det skulle tränas program. Det är jobbigt att Banjo kliver av bussen först (bra att ha en erfaren häst ytterst, som får vända lite i luften när han går på och av) så hon hade bråttom av och var spänd som en fiolsträng. Men lyssnade fint på mig och när vi vandrat runt ett par minuter och kollat läget släppte spänningen.
Fantastiska banken på Katrinedal i bakgrunden.
Banjo samsas Sandra och jag om och till förra veckans pass hos Katarina Bonde kom vi på att jag kunde få hjälp med framridningen. Pallen vi hade med oss för Sadras uppsittning funkade inte så bra så då gick vi till den fina banken, haha! Rena värmechocken var det i solen så det var faktiskt riktigt skönt att krypa in till övningarna i svala ridhuset. Fixade både cavaletti och studs riktigt bra.
Snyggingarna på kort bana.
Banjon verkar trivas med delad vårdnad och väntade med sprättet i benen tills det var min tur att tuffa igenom programmet på lång bana.
Dröm
Vid domaruppdrag utbrister jag ofta "jag vill också ha en ponny!" Och Banjo har varit min fina låtsasponny i 15 år nu med den äran. Tanken är att 21-åringen ska få trappa ner lite nu och mr B och jag har varit och hämtat 153 cm (ja, ja fem centimeter från ponnymåttet, men det syns inte!) Ester i Halland. Så drömmen har blivit sann!
Foto: Denise Johansson
Rapport om Banjos nedtrappning kommer, men måste bara skryta om vilken fantastisk kompis han är. Stod som vanligt som ett ljus bussen under 45 mil och gick lugnt ut i rasthagen som gjorts i ordning till honom när vi kom fram. Ställde upp på en liten skrittrunda med ny ryttare för matten ville leka ponnyryttare. Sov i box bredvid lillan som var lite skeptisk till ny kompis (fick med sig sin bästis till extrastallet för att de inte skulle stå och skrika). Ut en liten sväng på morgonen innan det var dags för 45 mil hem igen. Rörde sig inte ur fläcken trots att Ester stal lite mat och pep och krafsade en del.
Sötnosar!
När vi lastade av hemma igen tog han så stora kliv på promenaden runt sommarhagen att vi fick småspringa för att hinna med. Ville inte bromsa honom för det kändes så fint att han var så fräsch efter 6,5 timmar i bussen. Utsläppet i hagen gick jättefint men när ordinarie kompisen kom hem slog det lite slint och Banjon trodde att han måste jaga iväg den nya tjejen. Efter att ha stått i skamvrån - det var inga problem för tjejerna - i hagen bredvid, förstod han att det är okej med två flickvänner. Faktiskt mycket praktiskt att slippa trampa runt i boxen när Sandy ska motioneras.
Så jag ska hålla ordning på två brudar nu?!
Växlande
Nu är det dags för en ny växel. Även om vädret fortfarande växlar hej vilt så är det bestämt att det är vår nu!
Bara någon vecka sedan och nu har vi sol.
Vintern har varit rätt tung men vi har ändå lyckats hålla igång rätt bra. I onsdags var vi till Katarina och red fram ute i solen för det var en elektriker som meckade inne. Och det var jättevarmt och härligt. Kunde inte låta bli att hala fram telefonen och fota tussilagon som växer på banken (alltså snygga hindret i ett av ridbanans hörn, vi har varit uppe men inte vågat hoppa ner/upp än). Passet inne i ridhuset var kul med cavaletti och galoppbommar. Tryggt med Katarina på marken som hojtar till när jag tappar fokus och/eller riktning.
Hästhov - tussilago farfara!
Ett magiskt pass - eller två - hade vi med Anne i fredags. Hon är verkligen en hejare på att hitta de små, små detaljerna och sedan förmedla en bild för att vi ska kunna locka kroppsdelen det handlar om att flytta på sig. Jag har nog nämnt det förut men det är så häftigt att sitta upp efter att Sadra jobbat sin halvtimma först. De har då nördat mest i skritt och Banjon är så mjuk och fin i kroppen och bjuder så fint. Ett vinnande koncept helt enkelt.
Sötnosarna Sandra och Mr B
Det snickras på nya mål och tävlingar framöver. Spännande fortsättning följer!
Dagsmeja
Längre dagar håller vi på att få och när temperaturen envisas med att vara under nollan orkar solen smälta snö och is nu. Och nästa helg är februari över!
Till och med på bussen finns de, istapparna.
Vi håller igång så gott vi kan även om det blir en del svärande över det växlande vinterväglaget. Riktigt skönt är det att vi har så nära till Katarina Bonde och att hon oftast kan ta emot oss när vi vågar oss ut i trafiken. Det är jätteroligt att jobba med bommar, vi tröttnar aldrig tror jag. Fungerar riktigt bra även i skritt!
Extra morgonfin!
Banjo har lärt skotträdda Sandy att det är bra att det skjuts av lite viltsvin för det bökar sönder betet, så det så!
Hej då matte, vi klarar oss!
En gång i veckan får Banjon besök av Sandra och de är supergulliga ihop. Nog är han fin med mig, min prins, men samma tålamod som med Sandra det har han inte. Och skulle jag vända och gå hemåt på järnvägsbanken skulle han bli sur och lägga i bromsen. Med Sandra bjuder han upp till trav!
Täckesfritt när solen tittar fram!
Det pratas för lite Ellie här!
Blött, sol och grått
Hoppsan hejsan och så är vi redan framme i februari och det ljusnar minsann. Vädrets växlingar är en utmaning så här års men vi har lyckats ta oss iväg till både skogen och ridhus så att träningskvoten är godkänd.
Sötnos!
Flera fina markarbetespass hos Katarina har vi klarat av, där vi nördar vidare med inverkan i balans. Upplever att Banjo blir snabbare och snabbare att svara på mina försök att förbättra min inverkan och ibland blir jag lite förvirrad. Verkligen skönt att kunna "tänka högt" och bolla med Katarina som faktiskt utnyttjar mig ibland också när hon sitter till häst när Banjo och jag kommer in för att värma upp.
bild från Svensk Hästrehab
Testat att sätta en liten plastbit på stigläderkrampan i hoppsadeln och balansen blev bättre när stiglädret hamnade lite längre bak. Tänk att så lite kan gör så mycket.
Riktigt ruggigt gråväder och hårt i backen idag när vi skulle skritta iväg till ridhuset och äntligen få träffa Anne igen. Men det blev verkligen inget grått pass. Började med att leka med balansen och lagom inbromsning ner i sadeln med klassikern stå två-sitta-en. Efter lite petande i överdriven drivning och för upprätt överliv kändes det bra. Fick hjälp med min krumeluriga kropp så jag kunde underlätta för Banjo så att han höll höger bakben bättre in under sig i vänster varv. Jätteduktiga var vi i arbete i förvänd galopp. Och genom att tänka att jag åkte släplift flöt vi flott iväg i traven!
Man ska dela med sig till flickvännen.
Tur täcket var på blöta dagen innan!
Framme
Nu är hon framme (idag till Norrbotten, där det väntar AT-tjänst) vid första stora etappen på läkarresan. Tänk att vi fick ha henne här i Uppland i 11 terminer! Jag har en känsla av att Vilma kommer att fortsätta utvecklas - aldrig bli färdig. Livslångt lärande, precis som det ser ut med arbetet/kamratskapen med hästar.
Stolt mor!
En utmaning är det att jag tidigare lärt mig en del tokigheter, som till exempel att luta mig bakåt, som gör att en hel del energi går åt att, lära om. I den processen är det så kul att notera att jag spjärnar (fick höra "hälen ner" istället för "följ/fjädra") mycket mindre nu och Banjo svarar så fint med att genast bromsa när jag lägger mig till med olaten igen.
Idag blev det promenad med Sandra för mr B och för första gången tog hon ut honom själv. Vi hade nog inte tänkt på att han är rätt hög, men tålamod det har han. Lite undrande varför han inte fick vara med och leka i corallen med Lisa och busiga Sandy var han men lät sig övertalas så bra att han fick betyg 5/5! Stolt matte!
Jobbe?
Blåst
Dagarna har bara blåst iväg igen och bilden nedan ljuger, både snö och is har töat bort. Skönt är det att vi passerat halva januari och ljuset börjar komma tillbaka. Motivationen har varit lite låg, men nu ökar vi!
Banjo och jag kan stolt konstatera att vi sparkat igång träningen igen efter att bara sporadiskt joggat omkring i barbackapadden under helgerna.
Heja Banjo!
Ashleigh Sanderson hade vågat sig till Sverige igen (- 18 dagen hon landade) och Katarina Bonde lockade med isolerat ridhus så det blev en rivstart med först ett eget pass i onsdags och att hoppa in som visningsobjekt för ett gäng instruktörer igår.
Fick bekräftat att jag blivit lite stadigare sen sist och det är så kul att nörda till exempel med att sittbenen lämnar och landar samtidigt i sadeln. Kändes riktigt fint att bädda (som att vika in ett täcke vid sängbäddning) in rumpan (mest höger) i galopp!
Bästa läraren Banjo.
Igår ville Banjo gärna stanna och beundras av instruktörsgänget som stod i ett av hörnen. En del skratt blev det. Eleverna var lite blyga först (kul att de uttryckte "hon rider så väl") och hittade inget att börja peta i men Ashleigh satte förstås tummen på små detaljer i sitsen som vi kunde rätta till och visa skillnad i.
Avspända och kunde bjuda på oss själva!