Äntligen Anne

I torsdags var det äntligen torsdag. Det var länge sedan det var varannan torsdag och träff med bästa Anne Källgren. Tidigare hade jag varit ganska rädd för att ”bli nerplockad på jorden igen” efter ett sånt långt uppehåll, men vi har både hållit kvar vid det vi byggt upp tidigare, och den mentala inställningen är också bättre nu.
 

Jag började med att visa att jag tyckte att det var lite trögt att svänga till höger, som om jag kollapsade i innersidan. Efter ett halvt varv fick jag förklaringen att jag bara satt på höger skinka. ”Sträck upp höger arm rakt upp med tummen pekandes bakåt” blev instruktionen. Och jag kände direkt att det blev rätt och jämt i sadeln. Efter en stund gick det att ta ner armen och i fortsättningen bara tänka på läget rakt upp och bäckenet stannade kvar på rätt plats i sadeln!

 

Vi jobbade med rakriktningen på böjt spår, bara genom att leka med placeringen av mina knän. Det händer massor när jag flyttar dem lite bakåt. Banjon kom igång mer och mer och var väldigt ambitiös.

 
Sötnos

Några pass med padden har det blivit sen, då det är lite lättare att hålla reda på alla kroppsdelar utan sadel. Fin böjning och samling har vi skapat. Skuttat runt lite i skogen också.

 
Lerig, jag?
 

Några dagar med minusgrader har gjort att vi sluppit lera och fått gräva fram lite broddar. Broddarna skruvade vi ur igen idag och hoppade in i ridhuset hos Katarina Bonde. Vi hade sällskap av Madde och Pelle och kära nån vad vi var duktiga. Det var nog första gången jag klarade av att hålla mig upprätt när buspojken blev lite överladdad. 

https://www.youtube.com/watch?v=xSGMGZxMi0o

 

 Hundvakt. Då passar vi på att kolla lite ridvägar kring Kvek va?!
 

Reflekterar också över att jag klarat att bolla lite sociala aktiviteter och ändå hålla igång Banjo. Det kanske går att lära en gammal skadad skalle hushålla med energikontot trots allt.

 

 Både läst och besökt bokreleasen!
 
 
I januari 2009 började jag blogga lite ”hästdagbok” på familjens gård Gustabergs hemsida, och så har det fortsatt fram till oktober 2015 då gården såldes och det blev övergång till egen blogg.

I maj 2009 råkade mamman, matten och makan ut för en olycka och förvärvade en hjärnskada. Beteendevetaren trodde hon skulle bli helt återställd men har fått landa i att det inte blev så. Det har blivit mycket annat och i år en start i Para-SM med bästa Banjo.

Tanken är att bloggen får fortsätta vara en slags reflekterande hästdagbok.