Stöd
Inte klokt att det plötsligt bara är en vecka kvar innan årets SM drar igång, det var ju så långt bort till juni. Men planen har hållits och den andra starten i ut-och-träna-på-att-tävla-i-LA:3 gick bra i söndags. Jag blir bättre och bättre att hålla igång energinivån inne på banan så att inte Banjo tror att han ska stanna och ta hand om mig.
Glada miner hos Bålsta Ryttarförening.
Foto: Helena Wiklund
Det är mycket som ska hållas ihop i teamet för att vi ska kunna rulla iväg i bussen och känna att vi kan göra oss rättvisa. Och det är inte så att det nödvändigtvis måste följa med en rosett hem, utan vi ska ha riktigt roligt och njuta av stunden tillsammans.
Tränade tillsammans med Katarina Bonde i fredags. Jag virrade till det när jag skulle rida igenom programmet, hade Paraprogrammet för färskt i minnet men Katarina hade full koll och hojtade mig rätt. Banjon var fint med på noterna och sen fick han lite förfriskningar i bussen innan jag kikade på och filmade Katarina och hennes fina hoppstjärna. Vi slipade lite på den förvända galoppen och de hittade ett bra flyt.
Tjoho!
På tävlingen startade Katarina precis före oss så jag såg bara en svans av dem. När jag och min eminenta hästskötare kom hem frågade Husse om jag "slog fröken?" och jo, det gjorde jag nog för hon var inte med på prisutdelningen. Deras mål var också ett annat än Banjos och mitt - vi skulle hålla energinivån uppe och glatt dansa i rätt form - medan min fina tränare skulle fokusera på en positiv, lugn runda med sin lite överambitiösa häst. När hon sen fnittrande ringde och berättade att typ allt hade spruckit och hästen glatt dragit iväg i en ökning blev jag rätt paff för de hade ju hittat så fint flyt i fredags. Och samtidgt så otroligt glad att de haft så roligt att det hade skrattats högt. De hade nått sitt mål, med att få till en positiv upplevelse på en tävlingsplats. Katarina har verkligen hjälpt mig vara mera här-och-nu även på tävling, känna in vad just vi behöver i stunden, vad vi kan skapa. Det är så mycket roligare nu än tidigare då jag mera fastnade i prestationstänk.
Härlig syn när man kommer hemrullande från Falkenberg!
Som sagt SM närmar sig med stormsteg och min fina ramp påminner mig om allt stöd jag har i min omgivning som gör det möjligt att få "gå in i min bubbla".
Hur vet du att jag dåsat i lösdriften?
Med B2 håller vi på att vänja oss med en annan sadel - återkommer med mer om det - och han är verkligen en chill häst. Efter SM ska vi både sätta lite mera fart och chilla ännu mera tillsammans!