Present

Hade betalt in startavgift till tävling hos Gripens ryttarförening i Strängnäs som en liten födelsedagspresent till mig själv idag. Träningen hos Anne-Carin gick jättebra i onsdags så det kändes jätteroligt att se fram emot att få träna på att tävla. Ända tills lunchtid igår, då skrämde Banjon nästan livet ur mig. Under min dagliga mockningsrundan i hagen, fick hästarna för sig att det var så härligt att vi äntligen fick lite regn att de skulle köra en regndans. Att jag försökte ropa att "det är ju snorhalt, och regnet har redan kommit" struntades det i. Och när det skulle bromsas före en stängd grind tappade Banjo fästet med bakbenen som bara släpade efter honom några meter. Det såg jätteläskigt ut och riktigt skakad såg han ut när han kom upp i vanlig position igen. Jag fick kolla efter eventuella sår och sen bestämde han sig för att trava iväg, ganska lugnt, och även testa några levader.
 
Ute och skumpade en stund idag, inte dit det var tänkt men ändå!
 
Tokskallen verkar ha klarat sig med blotta förskräckelsen, rörde sig fint på lina idag - lite stel kanske. Men som min kära equiterapeut, som jag fick störa på en söndag, Monika Smith sa "han är ju inte fem, så han ska nog ta det lugnt några dagar, du tänker rätt med att ställa in tävlingen". Och så tipsade hon om att lasta honom i banjobussen och köra en stund för han skramlar loss så bra av att åka.
 
 
 
Foto: Vilma Alderheim 2012
 
Det dök upp en 10 år gammal bild på Facebook och tänk vilken resa vi haft han och jag! Nu håller vi oss i skinnet och kör 10 år till då!
 
 











Kom ihåg mig?
I januari 2009 började jag blogga lite ”hästdagbok” på familjens gård Gustabergs hemsida, och så har det fortsatt fram till oktober 2015 då gården såldes och det blev övergång till egen blogg.

I maj 2009 råkade mamman, matten och makan ut för en olycka och förvärvade en hjärnskada. Beteendevetaren trodde hon skulle bli helt återställd men har fått landa i att det inte blev så. Det har blivit mycket annat och i år en start i Para-SM med bästa Banjo.

Tanken är att bloggen får fortsätta vara en slags reflekterande hästdagbok.