Plåster
Jag håller på att bli bättre på att plåstra om mig själv, och tänk att det mår inte bara jag själv bra av, utan även min omgivning. Banjo märker direkt när jag är tröttare och vingligare än vanligt och tar hand om mig på lite olika sätt. Ibland tycker han att han behöver buffa lite extra på mig för att kolla om jag kan hålla mig på fötterna och har vi bestämt att jag ska rida ändå så går han ner i energi. Har jag gjort något ansträngande dagen innan så tänker jag aldrig att jag måste upp i sadeln utan vi borstar och myser lite och från att ha varit helt övertygad om att det ska släppas ut i hagen igen blir det nio gånger av tio så att jag kommer upp i sadeln!
Strålande med lite longering idag.
Titt i backspegeln hittar jag ett svettpass förra onsdagen hos Anne-Carin på Arphus. Kämpade med yttersidan som skulle matcha innersidan och inte bli för lång. Mera jobb med att behålla bakbensaktiviteten i sväng och fattningar. Efter det kunde vi avsluta med diagonalsluta i galopp - rida rakt fram och byta. Satt som en smäck!
Dos 4 kostade bara en liten droppe!
I onsdags var vi hos Katarina Bonde och skuttade över bommar och för ovanlighetens skull hade vi faktiskt övat ett par gånger hemma. Borde ju inte vara så svårt att få ut någon bom mellan varannan-vecka-passen men det kan vara en utmaning att lyfta mer än stallsysslorna kräver, så jag bråkar inte med mig själv om det. Det blir vad det blir.
Fantastiska publiken!
Nåväl, vi började onsdagspasset med att hoppa ett litet hinder på volt och efter ett litet missförstånd var vi superduktiga. Och nöjde oss inte med att det var bra, jag gick tillbaka till högervarvet för att kopiera lugnet i vänster som var aningen bättre. Sen blev det nytt hinder och varierade volt och byte av varv. Det gick superbra och jag klagade på att Kate, som skulle varit med för att filma, hade fått förhinder. Då tog Katarina upp telefonen och började filma och jag kunde plötsligt inte rida lika avslappnat. Riktigt intressant och med lite vilja släppte jag prestationstankar och hittade hyfsat tillbaka.
Till nästa övning tappade jag bort mig igen, blev lite på-av känsla. Började rida sakta och var rädd att komma för stort på hjälpbommen. Klurade också ut att jag vinglade lite för att jag inte hittade balansen i svängarna. Jag övertänkte helt enkelt. Väldigt bra erfarenheter att ta med mig till nästa gång minsann.