Trasig
kan man vara både fysiskt och psykiskt och med många timmar i soffan med benet i viloläge (det läker fantastiskt bra!) har tankarna snurrat en hel del. Bad att få se mina bilder på återbesöket härom veckan och processar fortfarande HUR trasigt det var. Klappar mig själv lite för att jag kämpar så bra.
Aj!
Nu är det snart dags att sitta upp på min röda springare igen och det är så spännande att tänka på hur det kommer att kännas. Hur ska han uppfatta mig nu? Jag har en känsla av att det kommer gå bra. Vi har ett bra band sen förut och Banjo verkar vara helt återställd efter sin fraktur.
Mera godis!
Att Banjon var i så fin form och vi var anmälda till msvB:5 när han fick sin smäll gör inget. Vi är på ruta ett igen men vi står på våra ben!
Ska jag hjälpa till att dra kärran?
Min ryttaridentitet är förstås lite rubbad efter tre månader ur sadeln men värre är det med domaridentiteten. Den var redan lite skakig innan läskiga TV-programmet "Hästmiljardärens hemlighet" sändes. Det kommer fortsätta snurra i huvudet om hur jag vill fortsätta i sporten.
Iskallt vackert!
Just nu tar vi en dag i taget där jag använder mantrat "hur mår hästen". Tanken jag lärt mig tänka när det kommer in ett nytt ekipage som jag ska döma. Det fungerar väldigt bra i min dagliga hästhantering också!