Kom att tänka på uttrycket, när jag skulle hänga tillbaka hjälmen efter ridturen i förrgår. Känns lite som om jag inte gjort ett dugg sedan sist jag plitade ner några bloggrader. Snurrar mest fixa-färdigt-till-Kvekflytten i huvudet, men rätt som det är tar jag mig ändå upp i sadeln. Och väl där, hittar vi på roliga saker. Som att komma lite vilse på nya stigar när det blåste upp så mycket att det blev lite läskigt i skogen.

 

Och när byggchefen smet iväg på moppeträff i fredags hade jag stämt träff med bästa Anne i ridhuset. En månad och ett ryggskott sen förra gången och jag tänkte på vägen ner "det känns faktiskt riktigt bra med balansen i fötterna och vad ska hon hitta idag då?" 

 

Och jodå, fötterna fick godkänt i de nya stigbyglarna! Vi fick börja med att förbättra halterna genom att lätta i låren (nästan tänka rygga) och stabilisera bäckenet. Signifikant skillnad, verkligen! Sedan var det dags att titta till Banjons höger bak gnom att jag fick vrida mig lite utåt och ha koll på min högerskinka. Det blev minsann mera taktfast då! Jobbade lite diagonalslutor som blev bättre när jag fick ordning på min blick. Avslutade med travlängningar och prova att nästan stå i lätt sits där Banjo började förstå att han kunde länga ännu mera när jag inte var i vägen. Valde att inte ta så allvarligt på upptagningarna för jag var lite trött och började spänna mig lite.