Upp
Nu har jag kommit upp på Stella några gånger och det känns fint och min kropp minns att jag ridit många unghästar så den jobbar duktigt med en signal i taget. För även om Lillasyster är sex år och ordentligt inriden tänker jag att vi börjar om från början. Det tar tid att lära känna varandra och det har varit bra för mig också att jobba från marken. Mycket vid hand, på töm och lina kommer det bli framöver för båda hästarna är så överseende med min stapplande gång.
Trött sötnos
Tanken att ta rygg på Banjo runt gärdena fick vi överge för lilla hon tar helst täten. Sen går hon gärna tillbaka till stallet efter ett varv (tar ca 25 minuter) i skritt medan Banjo får springa av sig lite. Passet på ridbanan på Viggeby höll vi också kort för hon blir väldigt trött av att åka buss och sadlas på ett nytt ställe. Jag tycker hon är helt fantastisk som fixar att vi lämnar Banjo på banan och tjuvstartar med att sadla av.
Lite på snedden, så där på andra ledden!
Med Anne-Carin trimmar vi vidare med msvB:1 programmet under glada tillrop. Det är så kul att slipa på detaljerna och kämpa med att hjälperna ska bli mindre yviga, speciellt i bytena.
Sötnosarna Banjo och Sandra
Banjo håller igång mig i ständiga kampen att underlätta så mycket jag kan och vi har trixat lite med sadeln igen. Anne - Kyrsta Häst - hjälper mig med millimetrarna så att följsamheten blir bättre. I fredags fick bussiga banjo åka bussen den lilla biten till ridhuset så kunde vi få ihop en skrittlektion för Sandra innan det var min tur. Min häst är så fantastiskt lyhörd för vem han har på ryggen och försöker bara hjälpa till när Sandras skadade ben krånglar. Tänkte att han kanske skulle kännas lite låg i energi när jag satt upp men så var det inte alls. Det blev istället bästa passet på länge!