Äntligen Anne
Jag började med att visa att jag tyckte att det var lite trögt att svänga till höger, som om jag kollapsade i innersidan. Efter ett halvt varv fick jag förklaringen att jag bara satt på höger skinka. ”Sträck upp höger arm rakt upp med tummen pekandes bakåt” blev instruktionen. Och jag kände direkt att det blev rätt och jämt i sadeln. Efter en stund gick det att ta ner armen och i fortsättningen bara tänka på läget rakt upp och bäckenet stannade kvar på rätt plats i sadeln!
Vi jobbade med rakriktningen på böjt spår, bara genom att leka med placeringen av mina knän. Det händer massor när jag flyttar dem lite bakåt. Banjon kom igång mer och mer och var väldigt ambitiös.

Några pass med padden har det blivit sen, då det är lite lättare att hålla reda på alla kroppsdelar utan sadel. Fin böjning och samling har vi skapat. Skuttat runt lite i skogen också.

Några dagar med minusgrader har gjort att vi sluppit lera och fått gräva fram lite broddar. Broddarna skruvade vi ur igen idag och hoppade in i ridhuset hos Katarina Bonde. Vi hade sällskap av Madde och Pelle och kära nån vad vi var duktiga. Det var nog första gången jag klarade av att hålla mig upprätt när buspojken blev lite överladdad.
https://www.youtube.com/watch?v=xSGMGZxMi0o

Reflekterar också över att jag klarat att bolla lite sociala aktiviteter och ändå hålla igång Banjo. Det kanske går att lära en gammal skadad skalle hushålla med energikontot trots allt.
