Nyårskarameller

Försökt hamna vid skärmen och knåpa ihop lite nyårskarameller i flera dagar. Det har gått bra i huvudet när jag stått och mockat till exempel men lite svårt att få ner som text. Jag vill gärna knyta ihop säcken för det finns så mycket tacksamhet för skit-pandemi-året 2021 trots allt. 

 
Foto: Vilma Alderheim
 

Ännu ett år tillsammans med mina favoritpojkar/gubbar där vi utvecklas tillsammans. Och tillsammans kämpar vi i livets berg-och-dalbana. Där vi hittar bättre och bättre strategier för dalarna, vi tar oss igenom dem som ett team. Tappar inte bort oss från; håll i, håll ut och håll om.

 
Mina grabbar!
 

Hållit igång riktigt duktigt även årets sista vecka. Planen var att vi skulle varit och tränat skarpt läge i onsdags men vädret makter var inte med oss, och vi ställde förstås in när SMHI lovade snö och nollgradigt. Lyckades beställa en tid för dos 3 istället så nu har matten ont i armen och vi tar det lite lugnt över nyåret. För jag ser i appen att vi har varit väldigt flitiga ute i skogen och på fälten. Med fina vinterbeslaget har vi inte ens behövt ta oss till ridhuset.

 
Julaftonstur med Hanna och Comedy!
 

2021 blev vi ”örsabor” om än Banjon inte har flyttat till Kvek ännu. Men han var först till Örsundsbro redan i januari, då vi fick plats på härliga Viggeby. Förstår väl inte riktigt hur vi ska kunna lämna alla kompisar där men det är ju bara några kilometer och ridavstånd i alla fall. Ritat om stallet har vi gjort några gånger så det dröjer ännu några månader också.

 
Foto: Therese Hübner
  
Att bläddra igenom 2021 gör mig glad och tacksam, och kommer att tänka på att just glädjen har varit en höjdpunkt under året. Att till exempel ta med sig den in på tävlingsbanan, och inte bara frysa till is. Än har vi inte fått upp temperaturen i närheten av där den ska vara men den är inte på minus längre. Är så trygg med teamet runt omkring oss som gjort det möjligt att bli uttagen på landslagslistan, utmanartruppen, 2022!  https://www.ridsport.se/Grenar/Parasport/Landslag/
 
Asså, matte är inte så bra på selfie
 
 

 

 
 
 
 
I januari 2009 började jag blogga lite ”hästdagbok” på familjens gård Gustabergs hemsida, och så har det fortsatt fram till oktober 2015 då gården såldes och det blev övergång till egen blogg.

I maj 2009 råkade mamman, matten och makan ut för en olycka och förvärvade en hjärnskada. Beteendevetaren trodde hon skulle bli helt återställd men har fått landa i att det inte blev så. Det har blivit mycket annat och i år en start i Para-SM med bästa Banjo.

Tanken är att bloggen får fortsätta vara en slags reflekterande hästdagbok.