Höjd
Så har det sprungit iväg några höjdarpass med Banjon igen. Årstidens mörker gör mig rätt nedstämd så det är fantastiskt bra att ha både hemmapass och lektioner att se fram emot. Likaså är det, när jag väl samlat kraft för lite skärmtid, givande att titta i backspegeln och njuta av passen en gång till.
Tjoho!
Vi har redan nästa hoppass i sikte och jag har inte redovisat vårt senaste, den 27:e oktober. Katarina styrde först in oss på kvartslinjen där vi flyttade ett par steg åt sidan, släppte sidförande skänkel för att möta upp med mothållande och sedan lägga till båda för att färdas spikrakt framåt. Svårast i skritt, det blev bättre styrfart sen. Fortsatte med rakriktning över förhöjd galoppbom där utmaningen var att inte ramla åt svaga vänstersidan som jag fick en uppsträckning för att jag kallade knäpp. Det är viktigt med orden, hur jag pratar med och om mig själv minsann. Lade sedan till en slinga med två hinder som vi kunde vända på för att komma åt inramningen åt alla håll. Uppmaningen "han hittar distansen, fokusera på inramningen" var verkligen bra. Rätt svettiga blev vi, Mr B är väldigt blank och fin i pälsen men plötsligt blev den väldigt teddybjörnlik, och jag hade faktiskt börjat tigga om besök av vår duktiga frisörska så lovade att snygga till oss till nästa gång.
I onsdags bar det av till Anne-Carin och fina Arphus, och jag tänkte att det kanske skulle kännas lite matt med ponnypälsen och att vi nog skulle lägga fokus på lite skrittjobb. Men det råkade bli lite piruettgalopp med några språng vändning. La in lite byten som lösgörande, de är så fina nu. Till avslutande serien hade han verkligen taggat till och vi fick kämpa lite med att hitta och vänta på varandre när sprången var lite luftigare än tidigare. Heja A-C som både filmade och coachade samtidigt!
Och nu är det klippt!
Kärt besök av vår favoritfrissa Vera!