Beroende
Jag har visst varit i lite rus i mitt banjoberoende och glömt att dokumentera. Men har ju lite stöd i Equilabappen, som stallgänget peppar mig att använda, genom att det är så kul att följa varandra fast vi är olika tider i stallet.
Road publik? Inte mycket!
Bläddrar tillbaka till förra veckan då vi var på mysig varannan-onsdag, hos Anne-Carin på Arphus. Fint igång från början och vi hittade lite programdelar att fila på. Superfin i formen i trav och jobbade vidare med att behålla den även när vi ändrar riktning. Lite kämpigare i galoppen men skam den som ger sig. Banjon blir lite paff när jag kommer ihåg att underhålla bärigheten hela kortsidan och inte bara åker med. Publiken tyckte vi var jättetråkiga...
Det är kul att värma upp!
Idag var det dags att kliva upp i bussen igen för att åka till Katarina Bonde, och det var lätt att svara på frågan hur det har känts sen sist. Bara bra, vi övar och har kul tillsammans både i skogen och på ridbanan.
Cavaletti
Under pratet medan vi satte igång nämnde jag lilla prestationsstressen som dök upp förra gången och det fladdrade till i magen bara genom att prata om det. Då funkade det att ta ett djupt andetag och sortera bort det, vilken bra övning i att vara närvarande det blev!
Startade med cavaletti i trav och fick jobba lite med att aktivera mr B genom en massa övergångar. Jag fick tänka på att mjukna i armarna och att förhålla genom magstödet. När vi kom till galoppen kunde jag underhålla den riktigt bra.
Tjoho!
Blev några riktigt bra skutt sen och jag fick bakläxa när jag kallade ett lite mindre bra språng för katastrofsprång. För direkt efter språnget analyserade jag vad som hände och gjorde om och gjorde rätt. Så ingen "katastrof" var det, utan ett lärande!