Smocka

Började förra veckan med att improvisera i dåliga vädret. Vågade inte åka långt, så då bokade vi ett onsdagspass med dressyrsadeln hos Katarina Bonde inför helgens programträning på Strömsholm. 

 

 
Jobbade bland annat med med raktriktningen och min position i längningar på långsidan. Där stod ju inga hinder så det gick riktigt bra. 
 

Fredagen var det bokat ett extrapass med Agneta Aronsson på Strömsholm men det fick ställas in på grund av elaka snösmockan. Fina Madde som skulle chaufförat/groomat lovade komma och filma i hemmaridhuset så vi skulle kunna jobba med vår kür. Jag vågade inte köra de ynka två kilometrarna med Banjobussen så jag skruvade ”snöfjädrar” i skorna och svor i kapp med Banjon över att vi inte hade skidglasögon på oss. Men lyckad filmning blev det i alla fall.

 

 

På lördagen hjälpte snälla Madde oss med tömkörnig, för jag skulle på domarkurs. Och det var ju ett vinnande koncept inför tävlingen sist.

 

 

Söndagens programträning genomfördes med den bästa mentala inställningen jag lyckats uppbringa hitintills! Ca 10 minuters tillägg till framridningen verkar behövas, var en reflektion. Liksom att jag släppte iväg formen ett litet snäpp, men det fick jag hjälp att rätta till efter programmet. Jättefina ingångar i ökningarna - men hann inte riktigt med alla knapparna i upptagningarna så de blev diffusa. Lite samma känsla som på tävlingen sist, att jag hann med att känna vad som hände och att jag inte störde Banjon lika mycket som jag gjort tidigare när reptilhjärnan tagit över och jag blivit för stum i handen och sprattlat med benen.

  

Liten skrittur i skogen igår innan det var dags för equiterapeut Monika Smith att mysa med Banjon. Matten ska snart också få tid hos henne och plågas på bänkan, mig lär hon inte gulla med, haha.

 
 
  Idag hade vi mutat Husse med lunch så han kom och filmade mera kürförsök. 
 
bara att trava vidare då
 
I januari 2009 började jag blogga lite ”hästdagbok” på familjens gård Gustabergs hemsida, och så har det fortsatt fram till oktober 2015 då gården såldes och det blev övergång till egen blogg.

I maj 2009 råkade mamman, matten och makan ut för en olycka och förvärvade en hjärnskada. Beteendevetaren trodde hon skulle bli helt återställd men har fått landa i att det inte blev så. Det har blivit mycket annat och i år en start i Para-SM med bästa Banjo.

Tanken är att bloggen får fortsätta vara en slags reflekterande hästdagbok.