Jesus!

Tre veckor sedan Banjos lyckade operation, och det läker jättefint! Känns både som det var nyss vi stod mitt i blodbadet och att det var länge sedan. Tacksamma för varje dag vi får vara pigga och glada är vi, lite läskig påminnelse och att allt kan ändras i ett ögonblick.
 
Den har varit borta ett tag, plötsligt låg den i en låda!
 
Vardagen utanför hästeriet är lite kämpig och fuxmedicinen gör verkligen nytta. Jag tror jag lyckats radera  de allra flesta "måsten" och "borden" och är trygg med att jag när som helst kan strunta i träningen och bara pussa på grabbarna i stället. När jag inte fastnar i prestationstänk blir det mycket bättre. 
 
Det går utmärkt att vila sig i form!
 
Förra veckan strejkade plötsligt banjobussen, och inte var det så enkelt som att batteriet var urladdat som jag först trodde. Det var ett annat enkelt fel som flera kloka gubbar inte kunde hitta utan det skulle en David Aarflot till att lösa dåliga kontakten vid minuspolen. Paniken var stor eftersom jag ju skulle på återbesök med Banjo och jag upptäckte - för vilken gång i ordningen vet jag inte - att jag har väääldigt svårt att be om hjälp. Kanske har jag äntligen blivit gammal nog att bättra mig nu då. 
 
Hallå! mera godis vill jag ha!
 
Inte lika snygg bild som vår eminenta chaufför Maria Aarflot Lundgren tog förra fredagen när stygnen tagits och bläsen var renskrubbad istället för full med foderskvättar. Men vilken läkning!
 
WE-kurs på Kulla Vreta!
 
Förra fredagen, i lyckoruset efter Banjos återbesök tackade vi ja till ett återbud på WE-kurs lördag-söndag. Banjo fick följa med som stjärna (kan ju inte säga sällskapsherre heller) och gå först över bron och i fållan. Han var såå lycklig! Och jag höll på att kissa på mig av skratt när Banjos skötare Carina utbrast;  "jag tycker lampskärmarna ser ut som Ingers (henne vi köpte Kvek av)" för hon hade ju helt rätt.
 
Lampskärm i fållan syns vid B2s öron.
 
 Sen blev det lite snopet med förra veckans träningar med strejkande bussen men knatade på här hemma på fina grusvägarna. Och wow vilka pass vi haft på Arphus och Katrinedal denna veckan! Lite poletter som trillat ner för oss och både Anne-Karin och Katarina har hojtat "det händer grejer med B2!" 
 
Finfrämande från grannstallet har vi haft!
 
Ett klokt äppelträd är planterat då!
 
 
 
I januari 2009 började jag blogga lite ”hästdagbok” på familjens gård Gustabergs hemsida, och så har det fortsatt fram till oktober 2015 då gården såldes och det blev övergång till egen blogg.

I maj 2009 råkade mamman, matten och makan ut för en olycka och förvärvade en hjärnskada. Beteendevetaren trodde hon skulle bli helt återställd men har fått landa i att det inte blev så. Det har blivit mycket annat och i år en start i Para-SM med bästa Banjo.

Tanken är att bloggen får fortsätta vara en slags reflekterande hästdagbok.