Anita jobbar fortfarande på Hällans Hästcenter så vi kunde hålla till i kända lokaler och behövde inte gå vilse. Värmde upp med att släppa hästar i skrittmaskinen, fodra och mocka. Innan det var dags för klassiska kaffe och choklad.Mycket avhandlades och det var rent av så mycket att vi fick förlägga en hel del tid på annat håll också. Men det jag ska dela med mig av här är ”vad-som-hände-i-Norge”

Det blev en ostart där. Jag älskar sättet att bara placera ett o- framför vilket ord som helst, typ ”jag är oäten”! 

Resan på 72 mil den 17 maj gick lysande och vi kom fram i bra tid för ridning och i strålande skick. På torsdagen skulle vi rida lite mer strukturerat innan vetcheck och det blev en rätt smärtsam upplevelse för mig. Banjo var pigg och glad, men jag kunde inte hitta fokus på grund av lite olika saker i omgivningen som var annorlunda gent emot tävlingen i Belgien. Lite duggregn gjorde att det inte syntes att jag grät när jag red i alla fall, och jag gick iväg till en tom framridningsbana och avslutade med bra känsla till slut. 

Banjo dansade genom ”trot-up” men sen visade det sig att vi föll på en teknikalitet kring vaccinationsregler härrörande 5 år tillbaka i tiden. Hoppsan, vad jag tappade fotfästet då jag redan var låg. Och så pass att jag och min telefon trillade ur lastbilen och jag sedan blev liggande ett par dagar på hotellrummet med en gammal nödtelefon utan Internet.