Stjärnor

Vi har varit stjärnor hela veckan, Banjobus och jag. Hållit humör och motivation uppe genom berg och dalar. Hejade av halva stallet igår (bara hästarna Bus (!) och Banjo kvar i Lilla Stallet) och det tar på krafterna att sakna flickorna och pojkarna. Nu kommer i Madde och filmar inplanerat Ridesumpass på tisdag i alla fall.

 
 Påmind om uppsträckning redan på parkeringen. 
 

Veckan började hårt, hos slavdrivaren i Strängnäs. Började lite lam-tamt men slutade med att överträffa oss själva i bäriga digonalslutor och öppna på meddellinjen. Ska bli kul att följa upp nästa gång via datorn, nån som vet hur man kan tjuvfilma Anne-Carin smackandes framför skärmen?

 

Torsdag var det dags för att jobba med tyngdpunkter så att vi drar ännu mer åt samma håll. Fått med mig ett par stallkamrater i nörderiet så det blir även lite staketrytteri. ”Äntligen fredag” blev en höjdare trots att det kommer dröja ett bra tag innan Madde och Pelle gör oss sällskap till hemliga vapnet. Vi vägrade hänga läpp och fick fortsatt hjälp av Katarina med bärigheten genom kluriga övningar. 

 

 Häftigt med vindnät!
 

Övade skarpt läge idag. Anmälda till programridning på Stall Ugglen och putsade upp oss med flätor och allt. Groomen/chauffören skötte sig utmärkt trots att det varit lite dåligt med träningstillfällen för honom på sistone. Han fick även agera lite sekreterare och lyckades plita ner inte mindre än fem åttor! Öppnade och slutade med 8 - rakt och jämt, sen hände det lite grejer emellanåt men vi är där och nosar nu, tjoho! Fick rida ett varv till med goa coachande domare Charlotta Ingvarsdotter i örat och vi höjde oss riktigt bra. Gulliga Lotta påminde om hur mycket som hänt med min ork sedan hon träffade oss första gången för fyra år sedan.

 
Foto: Anna-Karin Wallsten
 

Dök upp ett minne på Facebook, vi skramlade runt en LA:3 för fem (!) år sedan på Piteå Ridklubb. Då var jag nöjd om vi höll oss kvar på banan och buspojken kallade vi Herr Långben för de där benen for väldigt mycket åt alla håll. Vi satsade hårt på att ta det väldigt lugnt, rosett blev det om de andra busade bort sig liksom.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
I januari 2009 började jag blogga lite ”hästdagbok” på familjens gård Gustabergs hemsida, och så har det fortsatt fram till oktober 2015 då gården såldes och det blev övergång till egen blogg.

I maj 2009 råkade mamman, matten och makan ut för en olycka och förvärvade en hjärnskada. Beteendevetaren trodde hon skulle bli helt återställd men har fått landa i att det inte blev så. Det har blivit mycket annat och i år en start i Para-SM med bästa Banjo.

Tanken är att bloggen får fortsätta vara en slags reflekterande hästdagbok.