Vi har lite rutiner, buspojken och jag. Som torsdagar med Anne, då vi ofta får en ahaupplevelse med någon detalj i kroppen. Kroppen som hittar på så mycket bus, och som då hindrar Banjos rörelser. Någon centimeter hit eller dit kan göra riktigt stor skillnad, igår var det i öppna till vänster och sluta till höger där det hände mest grejer.

Hunnit med att vara till hemliga-vapnet-Katarina har vi varit i veckan också. Hon stökar alltid till det för oss med sina bommar. Alltid en plan, med toppenbra övningar. Det är en väldig skillnad nu mot när vi satte fötter och hovar i hennes ridhus första gången. Börjar uppvärmningen på en helt annan nivå, både tekniskt och mentalt. Hann med att reflektera över att en tanke om att ”det är svårare i det här varvet” ställde till det lite alldeles i början. Sen gick det verkligen som en dans att jobba med att glada Banjo drar iväg efter hinder. Inget dragande i tyglarna utan position först, inverkan sen.

Något som händer varje år är att pälsen växer ut och det blir för mycket nallebjörn. Husse brukar hävda att jag valde honom för att han håller Banjo med spån att sova på men det är fel, han har ju inte bara en kompressor… Tryckluft är liksom grejen att göra ren klippmaskinen med!