Platt
Det går inte en dag utan att jag reflekterar över hur jag samspelar med djuren på gården, och hur jag kan underlätta deras vardag och välbefinnande. Något jag också försöker dela med mig av på olika sätt. Och så dök det upp ännu en hästvälfärdsskandal som slog undan benen. Ledsen, förstummad och håglös är några av de känslor som plattat till mig.
Stackars platta paddan
Idag hade chocken lagt sig så pass att jag och Banjo tog oss ut i skogen. Först var stegen ganska tveksamma "ska jag verkligen lämna kompisarna hemma" och när vi kommit iväg en bit kopplades handbromsen ur och kliven blev luftigare. Full koll på stigen på vår favoritslinga har han så jag kunde bara njuta och träna kroppen på att vara riktigt följsam över stock och sten.
Bästa ljusglimten
Stella har gjort fantastiska framsteg. Åker så lugnt och fint i bussen med Banjo. Häftigt hur hon gått från att stå blixt stilla (säkert väldigt spänd), trampa runt en hel del och så sist då hon bara rörde sig någon gång när hon behövde i en sväng. I söndags åkte vi till Viggeby och lastade av. Banjo följde först med in på ridbanan men Stella var så trygg med mig så jag skickade ut honom att stå och beta utanför medan vi gjorde några övningar från marken.
Det låter lite läskigt när det vräker ner.
Busade till det lite när vi övade vid rampen idag. Jag satt upp och red iväg en liten bit. Stella tyckte jag var korkad som vände tillbaka så snabbt men stod som ett ljus även när jag klev av på rampen. Känner att vi måste jobba lite mer med bettets inverkan så det blir som att "hålla varandra i handen" och det får vi göra från marken.
Sötnosan