Framme
Nu är hon framme (idag till Norrbotten, där det väntar AT-tjänst) vid första stora etappen på läkarresan. Tänk att vi fick ha henne här i Uppland i 11 terminer! Jag har en känsla av att Vilma kommer att fortsätta utvecklas - aldrig bli färdig. Livslångt lärande, precis som det ser ut med arbetet/kamratskapen med hästar.
Stolt mor!
En utmaning är det att jag tidigare lärt mig en del tokigheter, som till exempel att luta mig bakåt, som gör att en hel del energi går åt att, lära om. I den processen är det så kul att notera att jag spjärnar (fick höra "hälen ner" istället för "följ/fjädra") mycket mindre nu och Banjo svarar så fint med att genast bromsa när jag lägger mig till med olaten igen.
Idag blev det promenad med Sandra för mr B och för första gången tog hon ut honom själv. Vi hade nog inte tänkt på att han är rätt hög, men tålamod det har han. Lite undrande varför han inte fick vara med och leka i corallen med Lisa och busiga Sandy var han men lät sig övertalas så bra att han fick betyg 5/5! Stolt matte!
Jobbe?