Utsikt
För bara ett halvår sedan var Banjos och mina utsikter inte så goda. Lite stirra in i väggen liksom.
Vilken härlig utsikt på Nopsgärde!
I Almanackan står det mars nu, och vi har lyckats skramla igång efter frakturerna under jobbigaste vintern på länge. Varje dag finns viljan men inte orken så jag är jättenöjd om det blir tre pass i veckan. Verkar passa min jämnåriga (20 årig häst motsvarar min ålder, haha) kompis jättebra, han är så fräsch och får glada tillrop av våra tränare.
Söndag och tisdag var vi och lekte med uppvärmningsövningar hos Katarina. Jag kämpar med att Banjon ska jobba fritt med sin rygg och svinga bröstkorgen utan att jag är i vägen. Har ju blivit kallad "världens bästa patient" av min fysioterapeut men det är verkligen en utmaning att släppa efter och tro på rörligheten i benet med en massa metall.
Mysigaste mulen va!
Igår träffade vi äntligen Anne igen, och det var jättekul! Hade sällskap med Lisa och Zilas 25 minuters skrittur till ridhuset där Mr B och jag vilade oss lite i form medan vi väntade på vår tur. Inte klädda i snyggaste outfiten men höll värmen och kunde skala av under våra 30 minuter. Började med att jobba med att jag har svårt med att vända till vänster för att inte höften vill släppa till i första taget. Men hjälp att placera överlivet rätt och vänta in hästens takt gjorde susen. Vi hann till och med att galoppera på slutet och göra "hörn" på volten. Både Banjo och jag var lite trötta och kände att min kära häst nog hade sagt upp sig om jag hade klämt det minsta på honom. Så vilken seger att bara klara tretakten, och så vände vi riktigt fint också!
Ber om en fin vår!