Revansch
i betydelsen återupprättelse mer än hämnd, vedergällning och repressalier då. Skojade till det och drog iväg på trestjärnig tävling som påskkaramell. Började med banvisning på torsdagskvällen där det var spöken i hörnen och lite var stans. Det var liksom länge sedan vi var iväg med bussen när det var mörkt eller vad det nu var, för nästa dag var monstren borta.
Tack Enköpings Ridklubb!
Hade bara hunnit nosa på programmen innan det skulle startas så tanken var lite åt "programträningshållet" för det är inte bara att damma av Grand Prix inte. Det kändes verkligen att jag behöver nöta linjerna för att hitta rätt. Formen blev lite "öppen" och sidorna lite stela men även om jag hade bestämt mig för att strunta i siffrorna - den stora segern var ATT komma till start - var det roligt med kommentarer som "Mjukt visat", "Ni ser ut att trivas ihop" och "Jämn uppvisning på positiv häst" som jag tar med mig.
Va, tävla - du skojar!
Kul att heja på parakompisar som tjoade "vad kul att ni är tillbaka!" och jättelyxigt med tävling i egna kommunen. Bara tre startande i min grad men vi fick fina prisrosetter ändå för "det är ju Grand Prix", sa arrangören. Jag har nog inte varit så barnsligt glad för en blå rosett sedan jag lyckades komma runt på en hopptävling med russet Ena. Tack snälla Lisa och Katarina för hjälp och pepp!
Sötaste Banjo!
Dyrbart ben!
Bettkontrollen dansade vi igenom men undrar just om vi klarat en metalldetektor annars, haha. Tänk att vi var så trasiga i augusti och september bara. Heja vad vi har kommit tillbaka! Än lever drömmen om ett tionde SM för oss!