Träff

Förra fredagen var Banjo och jag på stigbygelträff i Katarina Bondes fina ridhus. Äntligen var det dags att packa banjobussen och åka iväg med krafter nog att sitta upp för ett introduktionspass med de nya stigbyglarna. 
 
Knappt fem månader efter att mitt lårben varit krossat kunde vi samla ett fantastiskt gäng och ta del av det gedigna arbetet med att ta fram en smartare och säkrare stigbygel än vi tidigare haft tillgång till. Hade testat dem hemma ett par gånger med dressyrsadeln och haft en skön, stadig känsla i fötterna. Men varit lite osäker på jämnheten i mina ben (spikade benet är ju längre) och skyllde på det, att jag inte riktigt fick det att stämma. Glömde lyssna på att Banjo sa att vi behöver åka och justera sadeln! Det ska göras nästa vecka och med flytt av stigbyglar - jag hade förstås tänkt testa med båda sadlarna - till hoppsadeln blev det väldigt mycket bättre!
Skärmdump från Katarina Bondes Instagram
 
Så sitter jag på pallen med tryckmätningsmattan!
 
Jag hade samlat så många jag kunde i mitt team och Anne https://www.kyrsta.se/ hade med sig sin tryckmätningsmatta som vi kunde få testa. Det var fantastiskt att kunna se hur trycket såg ut när jag rörde/lättade i höfterna. Också väldigt skönt att se att det ser så jämt ut som det känns för jag kommer nog ha en utmaning med längre lårbenet och det får inte skyllas på snett bäcken.
 
Härliga Sanna-Marie från Ryde Equestrian 
 
Ett fantastiskt fredagsnöje var det att samlas med en samling kloka människor som så generöst bjöd på egna erfarenheter och funderingar. Debatten kring hästvälfärd är ju inget som kunnat gå oss förbi, och behovet är stort av att både lära sig mer, och nå ut med den kunskap ett sånt här gäng faktiskt har. Flera av oss är väldigt ledsna och vill "kasta in handduken" så det var helt underbart med denna pepp!
 
Dressage is the art of
teaching the horse to carry you.
Riding is the art of learning
to be a good load to carry.
 
-Richard Weiss
 
Citatet såg jag på Jessica von Bredow-Werndls sida för ett tag sedan och jag tycker hon är en strålande förebild för ryttarens ansvar i samarbetet med hästen. 
 
 
 
 











Kom ihåg mig?
I januari 2009 började jag blogga lite ”hästdagbok” på familjens gård Gustabergs hemsida, och så har det fortsatt fram till oktober 2015 då gården såldes och det blev övergång till egen blogg.

I maj 2009 råkade mamman, matten och makan ut för en olycka och förvärvade en hjärnskada. Beteendevetaren trodde hon skulle bli helt återställd men har fått landa i att det inte blev så. Det har blivit mycket annat och i år en start i Para-SM med bästa Banjo.

Tanken är att bloggen får fortsätta vara en slags reflekterande hästdagbok.